Ibland lyckas man, helt utan att veta hur. En stressig eftermiddag halade jag fram några bortglömda potatisar ur den ledsna grönsakslådan. Utan mer ambition än att hugga dem itu och slänga ner dem i en form bestämde jag mig för att det skulle bli nån slags middag. Jag smorde potäterna med lite olivolja och flummade lite med flingsalt (nonchalant på RIKTIGT, inte ens spelat kocknonchalantflingsalt) och malen peppar och slängde in dem i ugnen. Där glömde jag bort dem en stund, åkte till och med in till stan och köpte lösgodis och när jag kom hem var de sådär perfekt gulsgrillade och med en helt underbar konsistens! Jag gillar inte alls den smuliga och mesiga bakade potatisen men de här hade behållt all sin fina fasthet och endast fått en söt grillsmak av ugnsvärmen. helt underbara faktiskt. de bästa potatisarna jag gjort tror jag!
Till potatisarnas sällskap snabbmarinerade jag några qournfileér i helgens vinslattar och en slurk soja. Och qourn i all ära men sådär superaptitligt med lila biffar vet jag inte om det är. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hitta ett användningsområde för den, i kockande kretsar, förhatliga sojakoloriten. Ni vet den där svart-röda plastflaskan som stod i allas kylar på 80-talet istället för den lyxiga soja som upploppande sushirestauranger och asienelitister har lärt oss att använda på 2000-talet? Alla färgade sina brunsåser med sojakoloriten (som var just färgämne mer än smaksättare) och min hippie-lila biff hade nog också behövt en släng av något dämpande färgämne. Men goda blev de i alla fall, marinerade i gott rödvin och soja och såsen gjorde jag såhär:
Rödvinssås:
½ rödlök, finhackad
smält smör (stek löken i smöret)
mjöl till redning
Timjan och rosmarin
rödvins- och sojamarinadsreduktion
späd med buljong till lagom konsistens
Låt koka ihop och smaka av med salt och peppar. Ta det lugnt med saltet bara, buljongen och sojan gör sitt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar