Är det inte alldeles ljuvligt med nygräddade, smörstekta, kantfrasiga pannkakor med nyplockade blåbär och lite syrad grädde på kantstött porslin? Känner man sig inte fantastiskt svensk på ett Astrid Lindgren-aktigt sätt?
Kan man äta detta på något annat sätt än med ett stort leende? Nu när blåbären är nästintill oätliga så känns det nog som att sommaren inte längre orkar ståta rakryggad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar