Sjögräs och edamame - grönt är skönt!

Jag undrar om man blir mer radikal i sin livsåskådning ju äldre man blir. Å ena sidan minns jag min samhällskunskapslärare i gymnasiet som sa: "den som inte är vänsterpartist när han är ung har inget hjärta och den som inte blir liberal när han växer upp har ingen hjärna". Å andra sidan tänker jag på hur små frön av feministiska tankar kan växa till stora tuvor av armhålehår med åldern. I veggofallet kanske man börjar som en pasta och ostsåsälskare och slutar som sojafreak. Det är väl ungefär så min egen utveckling har sett ut.

Det är tredje dan på lågkolhydrat och (mellan)hög fettkost och jag börjar känna mig deppig. Jag tycker fortfarande att det är äcklig mat jag äter nu. Smaklös och fet. Jag är pank och saknar färska grönsaker och färsk frukt. Framförallt saknar jag mina vänner tofu och miso (och nej, det går inte att köpa i denna stad, otroligt nog). Bilden på misosoppan med sjögräs och färska sojabönor får mina smaklökar att pirra till av upphetsning.

Miso är gjort på sojabönor, tofu (min nya bästis) är gjort på sojabönor och färska sojabönor är underbara!
Men till min stora glädje hittade jag färska bondbönor i frysdisken på coop nära. De kostade 9,90 för 400g. Ett helt okej pris för min plånbok. Allt som är grönt i maten får mig på bättre humör!

GI- the vego way

Efter att ha läst om lågkolhydrat-högfettdieten, utan att alls bli övertygad, bestämde jag mig ändå för att ge det ett försök. Men jag kommer aldrig att skippa grönsaker och frukt och vräka i mig mjölkprodukter och fett. Dieten blir istället anpassad till en mer GI-lik variant för mig del. Baljväxter bidrar med en del kolhydrater i min kost. Jag vill inte utesluta dem helt. Det här är min matdagbok för gårdagen då jag beslutade mig för att testa:

frukost:

Filmjölk med fröblandning (sesamfrö, hela linfrön, pumpakärnor och solrosfrö), 1 kopp (osötat)te

lunch:

scrambled eggs m. dragonsmak. Stekt kaffeost i tärningar.

mellanmål:

1 msk pumpakärnor och 6 kalamataoliver. Lite mer kaffeost.

middag:

gul-grön ärtsoppa med röksmakande pumpakärnor. (Gul ärtsoppa med en förp. gröna ärtor som slängs i på slutet. Soja och rökrostade pumpakärnor). 1 glas vitt vin.

dessert:

Jordgubbsglass (frysta jordgubbar och fryst banan mixades med medelhavsyogurt). Lite mörk choklad.

Visst ser det lite ut? I alla fall för mig som alltid är sugen på någonting. Men jag är förvånansvärt ohungrig. Det bekanta suget som jag går och väntar på infinner sig inte och det är mycket intressant. Dagen har sett nästan likadan ut men jag har inte ätit middag ännu. Jag hade till och med alldeles nybakat favoritbröd hemma som jag avstod ifrån. Och det är inte lätt. Brödet är världens godaste.
Jag hade bestämt att jag fick ta en skiva till maten om jag verkligen ville. Men det ville jag inte. Det är intressant att jag liksom varken är mätt eller hungrig, en underlig känsla...eller är det placeboeffekt?

Inte heller känner jag mig särskilt fräsch som på min vanliga mat. Att äta såhär känns onyttigt faktiskt, men det är ett experiment för att se om det gynnar fettförbränningen.

Igår var en extra trevlig dag. Mina föräldrar och min syster med pojkvän hälsade på, trevlig samvaro och singstar-turnering. Det spelet är beroendeframkallande alltså...

granatäpplen och tomater

För länge sedan hade jag en flaska granatäppelsirap. Den var mörkt röd (grenadineröd), fyllig, söt och syrlig och jättesmaskens. Jag tror att jag gjorde mig av med flaskan i en flytt, så väldans användbar tyckte jag ändå inte att den var. Jag åt den mest över vaniljglass, ibland blandat med inlagda körsbär till.

På impuls köpte jag ändå en till flaska på det kulinariska meckat ÖB. Den här "sirapen" eller melassen som den kallas men vilket är lika missvisande, är tunnflytande som saft och brun i färgen. Smaken är något surare men ändå ganska god måste erkännas.

Jag hade tänkt rippla min rabarbersorbet på nyår med den. Det är den som visas på bilden. Men nu serverade vi ju aldrig efterrätt och förutom att jag har rabarbersorbet för 20 pers i frysen (nåja, det har väl minskat något sedan nyår) så har jag en flaska granatäppelsirap stående.

Men jag har hittat ett fantastiskt användningsområde för den - nämligen i tomatsås! Oavsett om det är billiga burktomater eller smaklösa färska (snälla, köp dem inte...ogoda, dyra och miljöbovar) så gjorde sirapen verkligen sitt till för att liva upp dem. Ärligt talat, jag vet inte om jag kommer att göra tomatsås utan sirapen igen! Den gav den söta, fylliga, nästan soltorkade smaken. Nästan som om såsen hade kokat i en timme istället för en kvart. Dessutom kom en syrlig kick i eftersmaken som kändes som tomatens egen fräschör. En mexisås fick perfekt smak, och tex-mexsmaker är inte något som faller väl ut hos mig i vanliga fall!

mexisås med granatäppelsirap

1 hackad rödlök

½ riven solovitlök

1- 2 brk. krossade tomater

1 brk majs

1 brk svarta eller röda bönor

1-2 dl. sojagranulat

spiskummin, chilipeppar, chilipulver, en nypa kanel, cayennepeppar, en nypa kakao, paprikapulver

1 pressad lime

1 msk granatäppelsirap

1 strimlad grön paprika

1 msk olja

stek kryddorna i oljan (här spelar det ingen roll vilka kryddor du tar, jag tog de jag hade hemma). lägg i lök och vitlök. Tillsätt tomater och ½-1 brk vatten (beror på hur vattniga tomaterna är). Låt koka upp och lägg i sojagranulatet. När sojan är klar, tillsätt bönor, paprika och majs. Låt allt bli varmt. Smaka av med lime och granatäppelsirap.

vanlig tomatsås

lök och vitlök

krossad tomat

tomatpuré

salt, peppar

granatäppelsirap

Gör din vanliga tomatsåsbas men lägg till någon matsked av sirapen och förhöj smaken flera meter!

Lökmarmelad

Mitt bästa, bästa ostbricketillbehör är denna smakrika, sötsyrliga och godisguckiga rödlöksmarmelad! Bara färgerna gör mig alldeles lycklig!

Förutom detta obligatorium så vill jag ha mycket grönsaker på min ostbricka. Vindruvor och päron är inte de mest välkomna gästerna. Färsk spenat, grön paprika, färska dadlar, rostade nötter och munhålevänlig lökmarmelad får hälsa på när de vill!

Kanske vill jag ha alla grönsaker för att inget ger mig så dåligt samvete som ost (jag ska förresten sluta äta det, så fort parmesanen i kylen är slut!), kanske för att jag faktiskt inte tycker att det är värt att äta ostbricka om man inte har goda tillbehör.

Förutom grönsaker är lyxigt hembakt bröd ett måste. Valnötsbröd, franska baguetter på mitt sätt eller möjligtvis en olivoljestinn focaccia är favoriterna. Jag återkommer med lite goda brödrecept framöver...håll ut!

Men vad gäller lökmarmeladen. När jag gör den tycks den så otroligt enkel att svänga ihop. Nu när jag funderar över vad jag har i den tycks jag inte minnas alls. Men jag tror att det är ungefär såhär:

Rödlöksmarmelad

skivad rödlök

en liten klick smör + olja

balsamvinäger

salt och peppar + ev. lite socker

(och nästa gång jag gör den, granatäppelsirap, mer om detta i nästkommande inlägg)

Jag steker löken på relativt hög värme tills den smälter fint. Detta är det viktigaste momentet!När den precis funnit sig tillrätta i pannan och dåsat ihop chockerar jag den med en fin,mjuk balsamvinäger (ev. m. smak, typ fikon eller hallon), låter den precis täcka löken och sedan koka in. Här smakas löken av med salt, peppar och socker (eller sötning av något slag, honung funkar också). C´est tout!

På bilden har lite pumpakärnor fått stå för färgtillskottet.

Räkoskulden

Mitt sista minnor av räkor är en frossa i typ 7-årsåldern. Jag står på huvudet i mammas och pappas skinnfåtölj och känner hur gravitationen gör sin grej. Den efterföljande

(k)räkkavalkaden befriade mig från räkätande för all framtid.

Eller...inte riktigt. För nu är det på något sätt dags igen. Som ni kanske minns hittade jag vegetariska räkor för ett tag sedan och de måste tillagas snart. Jag är extremt skeptisk men ska göra ett försök trots att jag aldrig i mitt liv tillagat räkor, eller den vegetariska motsvarigheten då.

Problemet är bara, vad ska jag göra? Förpackningen är relativt liten men jag har många ideér. Jag skulle vilja woka dem i nån god ingefärs-soja-vitlöksmarinad. Jag skulle vilja fritera dem och äta med chilidipp och jag vill göra rökta räkor och äta med det som är kvar av Andreas fantastiska aioli (se nyår). Men jag kan inte göra allt! Vad ska jag välja? Om jag friterar dem så kan jag ju använda wokmarinaden som dipp och därmed få två räkor på kroken.

Jag behöver tips och hjälp med det här. Om man är extremt skeptiskt mot räkor men vill göra det allra bästa av dem (trots att det nu är vegetariska och jag har ingen aning om de ens påminner om räkor annat än till utseendet), hur ska man då tillaga dem för att övertyga sig själv?

bilden från: http://www.fiskeklubben-alcedo.se/raka.jpg

Gröna löften av gröna fingrar

Jag hänger på Lisas utmaning om gröna nyårslöften. Gör det du också, läs mer om hur du gör hos Matälskaren.

Jag ska använda bilen minimalt!
Jag måste erkänna att det händer att jag tar bilen till gymmet när det blåser kalla, blöta vindar över Tosteröbron *slår mig själv på fingrarna*.

Jag ska handla mat med stor medvetenhet
Jag bor ju faktiskt i sörmland, vilket innebär att närproducerat är lättillgängligt. Jag ska handla mat efter säsong och självklart ALLTID välja ekologiskt när det finns som alternativ.

Jag ska konsumera minimalt
och verkligen ifrågasätta nödvändigheten i mina inköp. Jag har redan börjat, det är svårt men väldigt befriande. När jag handlar är det andra hand som gäller i första hand! Jag ska leta krav- och rättvisemärkta kläder.

Jag ska förpackningsstrejka
Jag ska inte använda plastfolie eller plastpåsar i onödan. Jag ska sopsortera noggrant och inte ta en extra påse när jag köper något, nu är det tygkassar som gäller!

Vi ska fortsätta att byta ut våra lampor mot lågenergivarianter
Vi har redan börjat, innan året är slut hoppas jag ha bytt ut alla i hushållet. Jag ska försöka minimera energiförbrukningen på andra sätt också, men det är vi redan hyfsat duktiga på tycker jag.



Okej, det var mina löften, jag kommer att hålla dem. Nu är det din tur!

Nyårs-ta-pa-DAM!

Jul och nyårshelgen har inneburit ett minimum av matlagande från min sida. Därav tystnaden på bloggen. Det har varit jätteskönt att lämna över matansvaret till andra.

Till årets sista matfest släppte jag tyglarna och matplanerandet fritt och vi bjöd in till ett knytkalas med tapastema.

Det, måste jag säga, blev otroligt lyckat! Tänk så fantastiskt duktiga alla är på att laga mat nuförtiden. Det var endast min lillebror (tillika kock!) som inte hade förberett något till festen, han är dock förlåten då han försedde alla närvarande med alkoholhaltiga drycker natten igenom. På morgonsidan plockade han fram red bull och förlängde festen ett par timmar till.

Jag har inga bilder att visa, tyvärr men med risk för att missa något kan kanske följande meny ge en idé om nyårsnjutningen.

Hallonbål med chiliquesadillas

crostinis med kronärtskockskräm, parmesanröra och oliver

kantarellkanapéer

filodegscigarrer med soltorkad tomat och mynta

chilihet gaspacho

tapenadefylld mandelpotatis

fyllda auberginerullar

fyllda champinjoner

hemvispad aioli (luftlätt och underbar)

potatistortilla

guacamole

västerbottenspaj

lime/parmesansallad

valnöt-och kalamatabröd

rabarbersorbetmousse med vit chokladsås och granatäppelrippel (efterrätten blev dock kvar i frysen, festen snurrade på för fort vid det laget)

Idag och någon vecka framåt ska jag skriva klart mina uppsatser innan jag börjar leta efter jobb till våren. När det lugnat sig hoppas jag återkomma med härliga inlägg, förhoppningsvis med inspiration från mina julklappar: