Sjögräs och edamame - grönt är skönt!

Jag undrar om man blir mer radikal i sin livsåskådning ju äldre man blir. Å ena sidan minns jag min samhällskunskapslärare i gymnasiet som sa: "den som inte är vänsterpartist när han är ung har inget hjärta och den som inte blir liberal när han växer upp har ingen hjärna". Å andra sidan tänker jag på hur små frön av feministiska tankar kan växa till stora tuvor av armhålehår med åldern. I veggofallet kanske man börjar som en pasta och ostsåsälskare och slutar som sojafreak. Det är väl ungefär så min egen utveckling har sett ut.

Det är tredje dan på lågkolhydrat och (mellan)hög fettkost och jag börjar känna mig deppig. Jag tycker fortfarande att det är äcklig mat jag äter nu. Smaklös och fet. Jag är pank och saknar färska grönsaker och färsk frukt. Framförallt saknar jag mina vänner tofu och miso (och nej, det går inte att köpa i denna stad, otroligt nog). Bilden på misosoppan med sjögräs och färska sojabönor får mina smaklökar att pirra till av upphetsning.

Miso är gjort på sojabönor, tofu (min nya bästis) är gjort på sojabönor och färska sojabönor är underbara!
Men till min stora glädje hittade jag färska bondbönor i frysdisken på coop nära. De kostade 9,90 för 400g. Ett helt okej pris för min plånbok. Allt som är grönt i maten får mig på bättre humör!