Min mamma har berättat att som femåring tittar jag på när pappa styckar en renkropp och efter en stunds funderande frågar jag dem varför vi måste äta renarna när vi har så mycket hjortron i frysen? I den här åldern, och på den här tiden hade jag nog inte den minsta koll på djurrätt eller vegetarianism men uppenbarligen rörde sig det något inom mig redan då.
En annan av alla dessa bilder är ett uppstoppat babianhuvud på en vägg. Året är 1989 och klassen är hembjuden till fröken på middag. Detta är mitt första möte med typisk vegetarisk mat. Vi ska hjälpas åt att laga, och äta linssoppa. Under middagen sitter jag mittemot babianhuvudet, som makabert nog någon har hängt ett halsband på. Här någonstans börjar det hända något på riktigt, även om det fortfarande dröjer många år innan linssoppa är en del av mitt vardagsliv.
Idag lagar jag linssoppa som andra steker mamma scan. Det funkar alltid, inte särskilt spännande men ack så pålitligt. Och linssoppor, det finns det många av.
225 g sköljda linser (röda)
1 skivad lök
1 grovt hackad tomat
1 krossad vitlöksklyfta
8 ½ dl buljong
1 liten finhackad lök
2-3 msk smör eller olja
salt och peppar
1 tsk mald kummin
citronklyftor
Koka linser, lök och tomat till linserna är mjuka. Mixa eventuellt. Smaksätt med salt, peppar och kummin. Servera med löken, som brynts i matfettet, och pressa citron i sopptallriken vid servering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar